Efter de världsomvälvande klimatförändringar som för evigt ändrande jordensutseende har ett nytt samhälle vuxit fram. Stockholm från 100 årtidigare går inte att känna igen.
Ett samhälle byggt på ärvd makt, gamla strukturer och konstruerade traditioner.
I denna värld slåss Kim för sin överlevnad utan att veta varför hon blivit måltavlan för sin okända fiende.Sedan hjälper det inte att hennes mamma alltid lägger näsan i blöt.
En skruvad, mycket rolig och mörk bild av livet i Stockholm iframtiden när det mesta är under vatten och man tar sig runt iluftskepp. Om man har tur. Kim är tuff och samtidigt mesig, Sergei ärvidrig och ibland nästan en hjälte, Kims mamma är ännu vidrigare. Jagskrattar, jag tar mig för pannan, jag suckar, och hela tiden njuter jagav detta Stockholm som är så olikt vårt. Eller? Läs den! En som älskarStockholm och sci fi.
Så här skrev en läsare:
"Jag gillar den! Det känns som en blandning av Janet Evanovich och Blade Runner plus Steampunk. När kommer nästa del?"
Annika från Göteborg
Så här skrev en annan läsare:
"Kap. 1 redan en bladvändare, läser gärna fortsättningen.Blandningen relationer, science fiction och action väcker nyfikenhet.Lättläst."
Mikael
Kim petade till Sergeij lite lätt med foten och han muttrade lite surt. "Du måste vakna." Hon tog tag i en slapp arm.
"Jag sover inte. Jag bara återhämtar mig från att bli skjuten." Sergeij formade tummen och pekfingret till en imitation av en pistol.
"Du blev inte skjuten. Faktiskt inte ens pyttelite."
"Kanske inte fysiskt men mentalt. Och chocken var hemsk." Hon fick honom på benen under mera gnäll ifrån hans sida och lutade honom mot kanonen som hon rullat ut i hallen.
"Kim, jag fastnade i den här sprinten," ropade Sergeij. "Är det bara att dra så jag kommer loss?" Sergeij slet till med armen samtidigt som han med armbågen kom åt en orange knapp på sidan av kanonen.
Ett ljud som av en åskknall hördes och en kraftig blixt bländade för ett ögonblick dem båda. Fläckar dansade runt framför ögonen och skymde synfältet men hon försökte argt blinka bort dem. Då hon kunde se igen märkte Kim att det nu saknades en stor del av höger motor på Sergeijs luftskepp även om det verkade oskadat i övrigt. Hon kisade och det såg ut som om en bit av det övergivna tornet ett kvarter bort också hade försvunnit. Nu såg det än mer förfallet och övergivet ut.
"Sitt helt still och rör ingenting!" skrek Kim, troligen högre än hon insåg. Det ringde fortfarande i öronen. "Vi kommer att ha militären här på nolltid!
Kim muttrade surt att om hon hade dragit in Sergeijs landningstillstånd några veckor tidigare så skulle hon ha sluppit sådana här incidenter. Men faktum var att hon hade haft fullt upp med arbetet. Det fick hon sota för nu när Sergeij snubblade runt som en vandrande semi-somnambulent naturkatastrof.
"Men vad hände? Herre guuuu..." Sergeij satt med armarna längs sidorna och stirrade misstroget på sitt luftskepp. "Det är ju trasigt nu ju." Han lutade sig tillbaka på bänken och fortsatte att stirra på den sönderbrända motorn i något som närmast kunde beskrivas som tyst chock.
![Ett eget luftskepp är helt klart värt pengarna (Swedish Edition) by [A Pollard Töpffer]](https://m.media-amazon.com/images/I/41ARl15q6EL._SY346_.jpg)
